Ta tillvara inälvor |
![]() Lever är sannolikt den inälvsmat som är vanligast att vi äter. Leverns utseende varierar mellan olika djurarter. Alla hjortdjur har en hel bred lever som saknar gallblasa. Detta till skillnad mot vildsvin, hare och bäver som har en flikig lever med gallblasa som bör tas bort samtidigt som man tar ur levern ur slaktkroppen. Leverns smak varierar också mellan olika djurarter, men också mellan unga och gamla djur. Äldre djur har mer bindeväv i levern, vilket gör den segare och hårdare i konsistensen medan lever från rådjurskid, älgkalv och hjortkalv har en mild fin smak som är en delikatess. Njure är en delikatess som kan stekas i skivor, tillredas i grytor eller bakas in i pajer. Rätt hanterat och tillagat är njure en mild och smakrik råvara till många rätter. Man bör förbehandla njurarna, liksom man ofta gör med lever, genom att lägga den i mjölk över natten. En hel del av de smakämnen som kan upplevas som starka löser sig i mjölkens fett och smaken blir mildare. Samma sak gäller for njure som för lever - yngre hjortdjur smakar bäst (kalvar, ettåringar, tvååringar). Hjärta består av ett mört fintrådigt kött med en något sötare smak an vanligt kött. Hjärta är utmärkt att röka eller rimma och använda som smörgåsmat eller kallskuret. Hjärtat går också bra att mala och använda som färs. Även grytbitar på hjärta är en god och mör kötträtt. När man tar tillvara hjärtat bör man skära upp det och skölja ut det blod som kan finnas kvar i kamrarna. Tunga kan ätas varm eller kall som huvudrätt eller som pålägg på smörgås, eller som viktig ingrediens på smörgåsbordet. Skär ut tungan och ta tillvara allt bak till tungbenen i svalget. För att få bort det sega skinnet kokas tungan. Tunga från älg eller från en stor hjort räcker till en hel familjemiddag. Tungor från rådjur, små hjortar eller vildsvin är delikatesser som pålägg, eller som en del av en paté. |